Pudelns historia
Mest troligt är att rastypen uppkommit i länderna kring medelhavet under medeltiden och därifrån spritts över Europa. Några släktingar som fortfarande finns kvar är Portugisisk vattenhund, Barbet och Irländsk vattenspaniel och Lagotto romagnolo.
Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka, feta och vatten avstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne.
För att hunden skulle kunna röra sig snabbare och friare i vattnet, klipptes pälsen på stora delar av kroppen och svansen, men runt bröstkorg och leder lämnades päls kvar för att skydda de vitala delarna mot det kalla vattnet. Ett band i färg knöts ofta i huvudhåret för att jägaren lätt skulle känna igen sin hund i vattnet. Denna funktionella klippning är nu en av våra dagars populära utställningsfrisyrer, lejonklippningen. De mindre pudlarna klipptes också i mycket konstfärdiga lejonfrisyrer, ett mode som var populärt på många småraser ända sedan antiken.
De mindre pudlarna användes tidigt främst till sällskap. Eftersom dessa frisyrer inte framträdde lika tydligt på de flerfärgade pudlarna föredrogs de enfärgade, och de solida pälsfärgerna kom att bli mer populära än de flerfärgade.
Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes, förutom till jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800 talet användes pudeln till jakt men efterträddes sedan av andra, snabbare och lättare raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur, som sina mindre bröder. Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom korsning med föregångare till våra dagars malteser och bichon, men på 1800 talet började man avla fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.
Pudelns historiska ursprungsland är omtvistat. Inte bara Tyskland och Frankrike, utan även Ryssland och Iberiska halvön har förts fram som stamort.
Den första rasklubben för organiserad avel med pudlar bildades år 1893 i Tyskland, som därmed är det faktiska ursprungslandet för den moderna rasen pudel. Ändå var det Frankrike som 1936 erkändes som pudelns hemland. Men först sedan Tyskland formellt avsagt sig ansvaret. Detta innebär att det sedan dess är den franska pudelklubben som har ansvaret för den rasstandard som gäller för pudeln. Idag räknas pudeln som Frankrikes nationalras.